Hur mycket får man lura ett barn?
Som jag skrev tidigare så skulle K:s kost vara ganska ensidig just nu, om hon fick bestämma helt själv. Nu får hon ju inte det och vi jobbar hårt på att få i henne grönsaker. När jag gjorde potatismos häromdagen bestämde jag mig för att mixa ner broccoli i och se vad hon skulle säga. Hon sa absolut ingenting, potatismos gillar hon och att färgen var annorlunda bekymrade henne inte. Så, grönsaker i potatismos verkar fungera bra.
När det kommer till fisk så gillar hon det mesta, speciellt lax. Idag gjorde jag tonfisksås till hennes pasta och hon spottade ut och ville inte alls ha (hon har ätit tonfisk med god aptit tidigare). Men det är ju lax, sa jag! Jaaa, lax, gott, svarade hon. Och åt en hel portion...
Så, alla sätt är bra utom de dåliga. Eller...??? Det är ju lite dubbelt. Hon får i sig grönsaker men hon blir ju inte mer positivt inställd till dem. Men men.
När det kommer till fisk så gillar hon det mesta, speciellt lax. Idag gjorde jag tonfisksås till hennes pasta och hon spottade ut och ville inte alls ha (hon har ätit tonfisk med god aptit tidigare). Men det är ju lax, sa jag! Jaaa, lax, gott, svarade hon. Och åt en hel portion...
Så, alla sätt är bra utom de dåliga. Eller...??? Det är ju lite dubbelt. Hon får i sig grönsaker men hon blir ju inte mer positivt inställd till dem. Men men.
Kommentarer
Postat av: Hilda
Tumregeln brukar väl vara att behandla sina barn som man behandlar andra människor i sin närhet.
Postat av: maria
visst har du rätt i det, Hilda. Men de flesta vuxna äter ju grönsaker för att de vet att det är bra. K blir ruskigt hård i magen om hon äter för ensidigt men eftersom hon bara är knappt två år är det ibland inte helt enkelt att förklara det för henne...
Trackback
