matfilosoferande

När det kommer till K och ätande har vi alltid haft det väldigt enkelt. Hon har alltid ätit allt! Redan från början har vi gett henne alla tänkbara grönsaker, kryddor och diverse saker som många skulle kalla "vuxenmat" och hon har glatt tuggat i sig. Första året åt hon inte kött, eftersom jag inte gjorde det och det var jag som lagade det mesta av hennes mat. Sedan började vi med kött och det gick hur fint som helst. 

Men så har det hänt något. Vetskapen om att man kan bestämma själv kan det nog kallas. Och plötsligt vill hon inte ha allt man ger henne...Vad hon inte vill ha varierar från dag till dag och verkar inte påverkas av yttre faktorer. Vissa saker går alltid ner: banan, vindruvor, bröd, pastej, tortellin och keso. Men sedan varierar det. För två mycket matglada föräldrar innebär detta så klart en stor förändring!!! Framför allt tycker jag att det är lite tråkigt att hon inte längre testar nya saker med samma entusiasm och vem vill servera pasta varje dag när man inte vill äta det själv...Vi äter frukost och lunch tillsammans men middag äter K lite tidigare än oss. 

Alla pratar ju om, och framför allt skrivs det om, att om barn får vara med och laga maten så vill de också äta den.  K har varit med när vi lagat mat och gjort små insatser i princip hela sitt liv men nu har jag gjort en storsatsning på att hon ska vara med speciellt när det kommer till grönsaker. Och faktiskt ger det en del resultat! Hon skär gurka med en vanlig matkniv och petar i sig en hel del på vägen. Och så smakar hon på sockerärtor, rädisor och vad annat som kan vara aktuellt. Inga stora mängder hon får i sig men det gör i alla fall att grönsaker blir roligt, för man får ju hålla på med dem!